Ramsön - ett naturreservat med riksintresse

Ramsön med Keholmen är ett kulturhistoriskt riksintressant område. Öarna ligger i Jörlanda socken i Stenungsunds kommun. 1968 blev området naturreservat och 11 år senare också förklarat som riksintresse enligt Naturresurslagen. Sammanlagt är öarna 60 hektar.

På Ramsön finns två gårdar. De friköptes på 1700-talet då ön upphörde att vara kronoholme. Den ena gården har gått i arv inom samma släkt sedan dess. Den andra gården ägs av Stenungsunds kommun. Västkuststiftelsen äger övriga marker.

Förutom gårdarna finns ett torp och fem bostadshus på ön. Det är fritidshus och flera av dem är bebodda av ättlingar från de båda gårdarna. Så intresset och kunskapen om livet på Ramsön hålls levande.

Västkuststiftelsen har anställt en förvaltare som bor på ön större delen av året. Han vårdar det gamla kulturlandskapet, röjer sly, underhåller stengärdesgårdarna, dränerar fuktiga områden och sköter betesdjuren.

www.vastkuststiftelsen.se
Länk till annan webbplats.
www.stenungeby-ramson.se Länk till annan webbplats.

Naturen

Ramsön tar dig tillbaka i tiden:

Ramsön har ett ålderdomligt kulturlandskap - helt unikt för Bohuslän. Ön består av två flacka, långsmala bergryggar som binds samman av en sandavlagring. Berggrunden av gnejs präglar ön genom sprickor och grunda korsande dalgångar. I dalarna finns gamla odlingsmarker. All mark på lera och sand utnyttjas som åker och betesmark.

Från maj till september betar 20 herrefordkor med kalvar fritt på ön. Bostadshusen är inhägnade för att hålla djuren borta från trädgårdarna. Det finns gott om näringsrik föda och djuren är avgörande för att hålla markerna öppna. Betandet gör också gott för floran i skogar och på ängar.

I juni är blomningen storslagen. Då hittar man i stort sett alla de arter som naturligt trivs i det milda kustklimatet. Inägorna slås i mitten av juli och gräs och örter får sedan ligga och torka och fröa av sig. Allt gräs körs bort vilket gagnar ängsblommorna.

Det finns små skogsområden på Ramsön – mest tall. De granar som finns är planterade och hör inte hemma i den naturliga faunan så de tas bort. Tallen får stå kvar i lagom mängd. Sommartid blir marken mellan tallarna grön av friskt gräs.

Enbuskar, slån och andra buskage som breder ut sig röjs bort. Tack vare detta arbete bevaras de vackra stengärdesgårdarna. De slingrar sig fram i landskapet och tillsammans med dikena bevara de strukturen på det gamla odlingslandskapet.

Sparsamt med däggdjur men gott om fåglar

Det finns inte mycket vilda däggdjur på Ramsön. Det händer att en älg eller några rådjur tar sig över det grunda sundet ut till ön men när betesdjuren kommer försvinner de igen.

Fågellivet är desto livligare och skogens och havets fågelarter möts här. Hornuggla, tornfalk, lärka, strandskata och tofsvipa är några exempel på arter som häckar där. Dessutom har man Bohusläns största enskilda koloni av fiskmås – uppåt 500 måspar häckar årligen. En förutsättning för det rika fågellivet är att man håller efter minken.

Det är relativt gott om säl i vattnen utanför Ramsön men inte så mycket fisk. Det blir magra fångster för husbehovsfiskaren idag.

Hus nu och då

Det finns två gårdar på Ramsön.

Gårdsbebyggelserna på Ramsön har sina rötter i 1700-talet. Den ena gården har gått i arv inom samma släkt sedan dess och fungerar fortfarande som bostadshus. Byggnaderna är väl underhållna.

Den andra gården ägs idag av Stenungsunds kommun. Både bostadshus och ekonomibyggnader är i stort behov av renovering. Kommunen anlitar hantverkare med stor kunskap om gamla tiders sätt att bygga hus och restaureringen pågår mest under sommarhalvåret.

Förutom gårdarna finns ett torp och fem bostadshus på ön. Alla är fritidshus och flera av dem är bebodda av ättlingar från de båda gårdarna.

Trankokerier, sillsalterier och strandstugesittare

Det har funnits verksamhet kring stränderna på Ramsön. Det kan man se på spår efter gammal bebygglse. På öns sydöstra sida finns rester av ett trankokeri och det berättas att ett sillsalteri fanns i närheten. Detta var från mitten av 1700-talet och en bit in i 1800-talet.

Historia

Ramsön har en lång historia.

Ramsöns kulturlandskap med åkrar, ängar och betesmarker ser i stort sett likadant ut idag som vid mitten av 1800-talet då laga skifte genomfördes. Gårdarna har gamla anor och har skiftats vid tre tillfällen:

• 1794 – storskifte • 1849 • 1854 laga skiftet.

I slutet av 1500-talet seglade Biskop Jensen förbi på ”Kungsvägen” mellan Oslo och Köpenhamn. Han berättar att det fanns ett hus på Ramsön som han beskrev som en trind ö ett pilskott från fastlandet. Hur gammalt detta hus var då eller när den första bebyggelsen kom är omöjligt att säga.

De högsta bergsknallarna är 25-35 meter över havet, vilket betyder att de bör ha legat ovan vatten från och med bronsåldern. Dessa bergskrön på Ramsön och Keholmen har under förhistorisk tid ansetts som lämpliga begravningsplatser. Det berättar gravrösen och stensättningar om.

Den odlingsbara marken och de attraktiva och mer skyddade boplatslägena ligger lägre, bara fem meter över havet. Därför gick det sannolikt inte att odla på Ramsön och Keholmen förrän i sen järnålder eller medeltid. Däremot är det möjligt att en bosättning som var baserad på fiske och jakt har funnits tidigare.

Det finns ingen byggnad kvar från 1500-talet. På en av gårdarna finns det dock en huvudbyggnad med en mycket ålderdomlig prägel. Husets äldsta delar kan vara från 1700-talet. Man har undersökt en stock på vinden som visar att detta träd sannolikt fällts vintern 1723-24 (en dendrokronologisk datering – utförs genom borrprov där man sedan räknar årsringar).

Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talet var det full aktivitet i området och på Ramsöns sydöstra sida finns rester av ett trankokeri kvar. Enligt uppgifter har det även funnits ett sillsalteri på platsen.

Områdets välbevarade strandsittarmiljö är mycket sällsynt i länet. En strandsittare bodde i närheten av havet och livnärde sig på fiske med enkla redskap i vattnen nära land. Strandsittarbebyggelsen var en följd av att befolkningen ökade i bondbyarna under 1800-talet och att det blev svårt att få maten att räcka till.

På Ramsöns södra sida har det en gång funnits ett stenhuggeri som lär ha bidragit med golvplattor till Marstrands fästning. Här bröt man också täljsten som användes till sänken i fisknäten.

Från tiden före år 1594 finns det ingen skriftlig dokumentation, däremot finns det fysiska lämningar från förhistorisk tid på Ramsön, till exempel gravar.

Andra stenformationer som finns på ön är svåra att datera. Förmodligen är det sk tomtningar (husgrunder för tillfälliga boställen) som förekom från tidig medeltid fram till 1800-talet.

Visningar

Följ med på en visning på Ramsön

Guide tar dig från Timmervik över det smala sundet i öppen båt och sedan på vandring kring ön. Om du vill se blommor ska du komma till Ramsön i maj och juni.

För mer information om guidning och vsiningar se kalendariet på Västkuststiftelsens hemsida.
www.vastkuststiftelsen.se/guidningar Länk till annan webbplats.
Guide: Ole Aasheim, Tel. 0706-80 51 44

För mer info om naturreservatet Ramsön: www.vastkuststiftelsen.se Länk till annan webbplats.