Yrket som gör skillnad varje dag – möt Clara och Madeleine

Varje år under vecka 42 infaller vård- och omsorgscollegeveckan. Det är en nationell temavecka vars syfte är att lyfta fram vård- och omsorgsyrken samt utbildningarna inom området.

En hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg är av stor vikt för välfärden i Sverige idag och framöver. Behovet av utbildade medarbetare växer liksom möjligheten för redan anställda att utvecklas i sin yrkesroll. För arbetet med långsiktigt hållbar kompetensförsörjning finns en nationell samverkan - Vård- och omsorgscollege. Inom ramen för detta finns en lokal samverkan mellan Stenungsunds kommun, Tjörns kommun, Nösnäsgymnasiets vård- och omsorgsprogram, Vuxenutbildningen Stenungsund, Billströmska folkhögskolan och fackförbundet Kommunal.

Möt undersköterskorna Clara och Madeleine

Clara Isaksson och Madeleine Bäck Ytterström är två Stenungsundsbor som valt att bli undersköterskor inom hemtjänsten. Ett jobb de idag trivs väldigt bra med. Men det var långt ifrån ett självklart yrkesval.

- Det var en ren slump för min del att jag hamnade här. Jag jobbade på en bensinmack i Ucklum som lades ner. Dagen efter började jag på en utbildning som kommunen hade gjort, Socialservice och barnskötare. Det öppnade dörrar för att jobba både inom äldre- och barnomsorgen, säger Clara Isaksson som nu har jobbat som undersköterska i närmare 35 år.

Riktigt så länge är inte fallet för Madeleine Bäck Ytterström.

- Jag blev av med mitt jobb under pandemin. Då gjorde jag ett inlägg på Facebook där jag frågade om det var någon som visste om det fanns något ledigt jobb. En gemensam bekant till mig och Clara skrev att hemtjänsten alltid är i behov av personal. Jag har en syster som varit i branschen sedan hon gick ur gymnasiet och jag har alltid tänkt att det inte är något för mig. Men jag chansade och det blev väldigt bra, säger hon.

Tidigare har Madeleine varit verksam i flera olika branscher. Bland annat som kock och kallskänka efter att ha läst hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet. Men när hon väl bestämde sig för att jobba inom vården blev det en ny utbildning.

- Jag jobbade som vårdbiträde först i två år sen dök möjligheten upp att utbilda sig genom Vård- och omsorgscollege, så jag hoppade på utbildningen och validerade till undersköterska. Jag pluggade och jobbade 50 procent under den perioden, berättar Madeleine som dock valde att säga upp sig fem månader efter utbildningen - för att sedan återvända.

- Jag har bara jobbat med serviceyrken under min karriär och att jobba i hemtjänsten är det mest givande jag gjort, och känner att jag gör skillnad.

Hur ser ni på utvecklingsmöjligheterna i rollen som undersköterska?

Clara: - Det är både och. Eftersom att det finns mycket jobb finns också möjligheter att förflytta sig inom kommunen, vilket leder till utveckling. Men tyvärr tappar vi också en del av våra kunskaper inom såromläggning och blodprover, eftersom vi inte jobbar med det numera. Jag tycker att vi behöver bli bättre på att använda våra resurser.

Madeleine: - Jag håller med. Utvecklingen som uska inom hemtjänsten är egentligen inte så stor. Det är skillnad om du jobbar på sjukhus för där gör de väldigt mycket mer. Däremot finns det möjlighet att förflytta sig vilket utvecklar en som yrkesperson.

Finns det något ni kan berätta om yrket som folk utanför branschen inte tänker på?

Madeleine: - Att det är så brett. Många tänker att jobb inom hemtjänsten innebär att man torkar rumpor dagarna i ända. Men vi gör allt möjligt. Det kan vara allt från att komma hem till någon som vi ger medicin eller drar av eller på ett par stödstrumpor - till att ta hand om någon som ligger på dödsbädden. Det är bredare än vad folk förstår.

Clara: - Det är också tjusningen med jobbet. Den ena dagen är sällan den andra lik och det är stor skillnad på besöken vi gör.

Upplever ni att det finns mycket fördomar mot ert yrke?

Clara: - En fördom är att vi bara jobbar med äldre, men vi har unga personer också. Åldersspannet är allt från 20 till 102 år.

Madeleine: - Många har också fördomar om att det är tuffa arbetstider och dåligt betalt. Det är kanske inte ens en fördom utan snarare så det ser ut. Det är den stora frågan som måste lösas för att hindra många från att lämna sina vårdyrken. Men samtidigt upplever jag också att det finns en stor respekt gentemot yrkeskåren. Många ser det som ett betydelsefullt jobb vilket det också är. Det märkte jag när jag var klar med min utbildning, att man fick väldigt mycket hejarop. Det var jag inte riktigt beredd på.

Tror ni att den yrkesskyddade titeln kan ha betydelse för undersköterskor i framtiden?

Clara: - Än så länge tycker jag inte att det lett till någon större skillnad men det kan säkert bli bra på sikt. Målet ska vara att yrkesrollen blir statushöjd med en skälig lön och att man tar till vara på kunskapen som finns hos oss som är utbildade.

Madeleine: - Skulle vi söka jobb som undersköterska inom sjukhus idag hade det inte varit så mycket cred i den uska-titel vi har eftersom vi inte gör samma saker som de gör på sjukhus i form av blodprover och såromläggningar. Man tappar kunskapen när man inte jobbar med det. Ska man vara krass så gör vi ingenting mer än vad ett vårdbiträde gör om de har delegering. I dagsläget är det samma sak bara att min kunskap är bredare eftersom jag har helheten. Och det är jättepositivt förstås eftersom jag har en annan förståelse för sjukdomar och mediciner. Varför ben är svullna till exempel, varför en person måste ha stödstrumpor eller varför någon är svullen om buken. Man är mycket bredare i sin kunskap och jag hoppas att den yrkesskyddade titeln kan ge positiva effekter på sikt för undersköterskorna.

Vad är det mest givande i rollen?

Clara: - Att man får möta mycket människor. Många olika människor och får en djup kontakt.

Madeleine: - Att höra de livsberättelser vi får höra är väldigt roligt. Sen omvårdnaden förstås, att man tar hand om en annan människa och gör skillnad för deras mående. Man känner att man har ett jobb som verkligen gör skillnad.

FAKTA: Vad innebär den skyddade yrkestiteln?